Plåster på såren...

Efter några få timmars sömn styrde vi kosan mot kliniken för att få vår dom. Det var i alla fall lite så det kändes. Det enda ägget såg bra ut och vi fick tillbaka det. Jag var så ledsen och när man bara sovit ett par timmar så blir det inte direkt bättre, jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Vår doktor var professionell ut i fingerspetsarna och sa precis de ord vi behövde höra. Det var som plåster på mitt trasiga inre. När vi åkte därifrån kändes det ändå bättre, jag känner någon slags tillförsikt och hopp. Den känslan ska jag försöka hålla fast vid, det behöver jag.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

rebria.blogg.se

En blogg om mitt liv, min vardag och just nu våra fruktlösa försök att få barn.

RSS 2.0