Hemma efter ytterligare en sväng på sjukan för dropp. Nu sitter vi på tåget till svärföräldrarna, där vi firar julen. Hela lilla familjen. Fast utan hästarna, det kommer nog kännas konstigt då jag sedan unga år alltid varit i stallet varje jul. I år blir det ändå ett nytt kapitel med Snuttman som vi tycker så mycket om :)
Jag hoppas ni alla kan få en fin jul med nära och kära!

Här hemma går dagarna i maklig takt, ibland känns det som att de aldrig ska ta slut. ändå får jag nästan ingenting gjort, ligger mest och flämtar känns det som. Jag äter litegrann, spyr litegrann, spyr lite till fastän magen är tom. Känner mig helt slut i kroppen. Gått ner åtta kg på 2,5 vecka så det kanske inte är så konstigt. Vi får väl se om det blir något kvar av mig om det ska fortsätta i den här takten...

Kvar på sjukhuset, behöver mer dropp innan jag är ifatt, hoppas åka hem imorgon. Börjar faktiskt känna mig lite bättre. Strax kommer de bästa grabbarna och hälsar på.

Förra veckan blev det två besök på kära KK för lite dropp. Senaste besöket blev det bara 1 liter efter att en hurtbulle till doktor tyckte jag skulle dricka mycket ingefärste hemma istället. (Jotack jag vore tacksam om jag får ner ens något välsmakande utan att det kommer i retur.) Det gick inte så bra hemma sen heller o imorse när jag inte kissat på två dygn var det bara att ringa igen. Så nu ligger jag inlagd med lite mer dropp, tack och lov inget tjat om ingefärste denna gång...:)

Jag ligger i sängen och funderar på om det glaset blåbärssoppa som jag fått i mig till frukost kommer få stanna, det är högst osäkert. Att det går att må såhär illa är fascinerande, eller nåt. Vinterkräksjuka vore en nåd att stilla be om, där finns det ju utsikter till relativt snart tillfrisknande...
Jag drömmer om att kunna äta god mat, just nu kommer precis all varm mat i retur. En vanlig dag får jag i mig en liten tallrik fil och ett glas äppeljuice, ibland två. Jo, just nu tycker jag rätt synd om mig själv...

För en vecka sedan var vi och gjorde vul och till vår lättnad såg allt bra ut. Det var skönt. Samtidigt så ballade illamåendet ur helt. Från att ha varit ändå hanterbart med små och täta måltider och önskekost så började kräkfesten. Fick knappt i mig någon mat och mediciner gjorde det bara kortvarigt bättre, snart spydde jag trots tabletterna. Nu har jag fått lite dropp på sjukhuset och tillbringat dagen till stor del i soffan hemma när jag inte stått böjd över vasken...