Tanken är fortfarande lite svindlande och ogreppbar. Trots att Snuttman är en så stor och självklar del av våra liv. Jag är någons mamma - Snuttmans mamma. Det kommer nog ta lite tid att smälta.

 

Vi har haft en sån fin dag tillsammans alla tre och jag är så tacksam över att få uppleva detta. Jag tror att även P känt att dagen varit viktig, han tackade nej till att ha kompisar på besök den här helgen och har handlat present och tårta som jag fick på sängen imorse. Vi har badat, ätit tårta i solen och trerätters. Nu har jag stoppat om Snuttman i vaggan och han ligger där så harmoniskt och snusar, min son <3

 

Jag känner mig fortfarande som en ofrivilligt barnlös fast med den skillnaden att min resa har fått ett lyckligt slut, älskade Snuttman har kommit till oss. Idag går mina tankar till alla er som fortfarande befinner er ute på stormigt hav. Jag hoppas så att er resa också ska sluta i trygg hamn.

Först vill jag bara säga att lilla E är helt fantastisk. Oftast glad, sover om nätterna, hänger med mer och mer.

 

Känner tyvärr att det här blir mycket av en gnällblogg. Kanske är det så att det är då det mest behövs, när livet känns lite komplext och solen inte riktigt vill skina igenom alla molnen. För så är det nu. Jag håller andan, härdar ut, väntar på att en lösning ska uppenbara sig. Det är inte det där vakuumet och totala hopplösheten som jag kände djupast i barnlöshetsträsket. Men jag undrar hur och när ljusningen kommer.

 

P har precis varit inblandad i en lång rekryteringsprocess. Det började med en första intervju i februari, sedan har saker och ting gått i långbänk. Vi har väntat, och hoppats. Det var enda intervjuerna han varit på under en lång tid. Så idag kom slutligen beskedet, det blir inget med någon av de tjänsterna som han varit aktuell för på det företaget. Det är klart att jag vetat att det skulle kunna bli såhär, men jag har ärligt talat förbjudit mig själv att fullt ut tänka den tanken. Jag hade så innerligt hoppats att det här skulle bli en väg framåt. Inte för att det var några drömjobb, men det var inom överkomligt dagpendlingsavstånd och ändå ett jobb.

Jag misströstar litegrann, men vill samtidigt försöka ingjuta hopp och tillförsikt i P. Så att han ska orka, så att vi ska orka. Men jag vet verkligen inte vad vi ska ta oss till snart...

Idag stod det att läsa på Dagens medicin att ett förslag om att göra reglerna för IVF lika över landet. Enligt förslaget skulle man få tre försök i alla landsting. Hög tid om du frågar mig, hoppas det kan införas snart!