Missunnsamhet

Visst är nästan själva ordet fult, smakar liksom lite beskt i munnen? Vem vill vara missunnsam liksom? Och framförallt vem skulle i så fall erkänna det?
En av mina bästa vänner började i höstas att försöka få barn, "vi kör på och blir det så blir det". Jag vet dock att hon redan innan de började försöka varit hos gyn för extrabesiktning och testat med ägglossningsstickor hemma.
Jag vill att det ska gå bra för mina vänner, att de ska få vara friska och få det de önskar sig i livet. Samtidigt kan jag inte sticka under stol med att jag skulle tycka det var jobbigt att få höra att de väntar barn medan vi efter ett par år i barnverkstaden fortfarande inte kommit någonstans. Men det känns så skamligt så det har jag inte ens vågat säga högt. Jag försöker intala mig själv att säga OCH istället för men.
Jag är glad för er skull OCH jag är ledsen för att vi inte kan få några barn. Inga men.


Kommentarer
S

Jag känner så varje dag! Nu har jag inte längre dåligt samvet.
Jag bar bara tvungen att möta det.
Vi har försökt i två år, under dessa två år har 8 vänner, ca 8 kollegor och 4 av mannens vänner samt hans syster. Fått barn och två av dem väntar andra barnet redan eller har just fått.
Så jag har haft åtskilliga tillfällen på mig att öva upp att min missunnsamhet inte ska synas igenom.
Men jag är bitter nästan varje dag, trotts att jag skäms för det.

Men jag brukar säga. Jag måste tvinga mig själv att tänka att alla andras liv inte kan stanna bara för art vi trampar på samma ställe.

Men ont kommer det alltid göra :/

Håller tummar och tår för att det snart tar sig för er!

Kram

Svar: Jag håller tummarna för oss båda. Det är inte lätt att vara storhjärtad alla dagar :/
Rebria

2013-03-24 @ 20:17:59
URL: http://vntanlngtan.blogg.se/
KL

Varför ska man inte få vara missunnsam? Jag brukar tänka att om jag sparkar i min fot så gör det djävulskt ont, det gör inte mindre ont för att någon har fått hela benet amputerat... men det är svårt det där!

2013-06-18 @ 15:14:32


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

rebria.blogg.se

En blogg om mitt liv, min vardag och just nu våra fruktlösa försök att få barn.

RSS 2.0