Mitt liv på paus...

Om det är något jag kommer att komma ihåg av hela den här barnlöshetskarusellen så är det, förutom den bottenlösa förtvivlan, den eviga väntan. Väntan på ägglossning, väntan på mer utredningar och behandlingar, den olidliga väntan dagarna innan mens, väntan på att det där magiska andra strecket NÅGON GÅNG ska uppenbara sig.
 
Väntandet tar över tillvaron. Det är ett jäkla räknande av dagar och hela ens liv kretsar helt plötsligt kring ens menscykel. Resten av världen bleknar lite bort, blir grå och trist. Alla de där projekten och idéerna orkar man helt plötsligt inte ta itu med. Byta jobb? Njae, det kanske inte är så lägligt just nu, för tänk om jag skulle bli gravid, eller om just den här behandlingen skulle lyckas..
Nä det gjorde den visst inte och i backspegeln kan konstateras att man hade både hunnit byta jobb och ha jobbat något år på ett nytt ställe vid det här laget.
Boka den där resan till en kontinent på andra sidan jordklotet och som måste bokas ett halvår i förväg? Tänk om vi skulle lyckas innan dess och jag som inte vill åka till tropikerna som gravid.
 
Det största hindret mot att leva sitt liv har nog ändå inte varit alla praktiska saker som skulle varit olämpliga om vi lyckades. Nej, det största hindret har nog varit kraftlösheten och hopplösheten. Det har förlamat mig.
Och under tiden man väntar så svischar vänner och bekanta förbi i en Ferrari och syns snart som en röd prick mot horisonten. Själv står man kvar vid vägkanten i ett par trasiga skor, i vägdammet,  och undrar vad som hände? När kommer nästa bil och får vi åka med?
 
Kanske är väntandet snart över för oss. Vi var och är så otroligt tacksamma över plusset som uppenbarade sig. Sen kom väntan på att de där första darriga veckorna ska passera. Att inget blod ska komma. Att överstimuleringen skulle bli lite bättre och magen inte göra så ont. Och att det helvetiska illamåendet ska ge med sig. Mitt liv är fortfarande på paus, jag mår illa, kräks och väntar på att dagarna ska gå. Intiativlös. Vem är det som ska trycka på "play", när börjar livet igen?


Kommentarer
Fertilitetsresa

Usch jag känner igen mig allt för väl :( Vet inte hur många roliga och spännande och utmanande saker jag har avstått i händelse att jag blir gravid? Men här stor jag nu, snart tre år senare, och resonerar fortfarande likadant?
Fast lite bättre har jag nog blivit nu, hoppar på några saker med tanken "blir jag gravid så är det största lyckan då får det andra lösa sig". Men först och främst pauar jag också :(
Ser fram emot Play!!

2013-06-23 @ 15:24:39
URL: http://fertilitetsresa.blogg.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

rebria.blogg.se

En blogg om mitt liv, min vardag och just nu våra fruktlösa försök att få barn.

RSS 2.0