Det finns ofta ett men...

Nya medicinen verkade lovande. Hela helgen höll den kräkningarna i schack och begränsade illamåendet till att bli lite mer stillsamt. Började nästan känna mig som människa igen. MEN, det finns ju ofta ett men, eller säg den lycka som varar. På lördagmorgonen när jag vaknade hade jag fått nässelutslag på stora delar av kroppen. Ni vet såna där svullnader som man även kan få efter brännässlor, fast just dessa kliar tusen gånger värre. Jag fortsatte med nya medicinen under helgen trots detta, det var så skönt att få vara lite kräkfri. För att kunna stå ut med nässelutslagen och klådan tog jag allergimedicin, det dämpade det värsta men tog inte bort det. Idag har jag dock plockat bort nya medicinen till min stora sorg då det mesta pekade på att det var den som gav mig nässelutslagen. Klarade trots det första jobbdagen hyfsat, nu på kvällen var det dock återigen jag och handfatet :/


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

rebria.blogg.se

En blogg om mitt liv, min vardag och just nu våra fruktlösa försök att få barn.

RSS 2.0