Korta glimtar
Idag har jag varit på gemensam utbildningsdag tillsammans med kollegor från andra enheter. Vi var en salig blandning av yngre och äldre och från olika områden. Många kloka reflektioner under dagen och de värmde mitt hjärta.
Ibland känner jag att man blir lätt desillusionerad av vården, inte minst när man möter den som patient själv. Då känns det hoppingivande med alla dessa kompetenta och inkännande kollegor.
Det var kul och intressant att få prata lite med kollegorna utan att det fanns jobb som väntar på en och jag kom plötsligt ihåg att jag ju gillar att träffa, prata och diskutera med människor. Det var som att få en glimt av mitt gamla jag - mitt riktiga jag - som jag inte orkar vara just nu. Ibland när någon ringer känner jag ofta att jag inte har lust att svara, men tvingar mig till det. Jag drar mig undan. Är inte den glada person jag brukar vara. Livet är hårt och orättvist, men det kan vara fint och härligt också. Idag fick jag en kort, kort glimt av det. Som att se världen i färg för en liten stund, när den annars är svartvit.
Kommentarer
M
Va härligt! Njut av stunden och njut av att vara ditt riktiga jag! Det är så härligt när de stunderna kommer, för ibland känns det som man håller på att bli sinnessjuk av alla tankar som maler och den gnagande känslan av orättvisa och avundsjuka på alla andras gravida magar och bebisar.
Tack för att du skriver, så oerhört skönt att läsa någon annan skriva som jag känner mig. Har precis samma grejer som du: glömt mig själv, svarar inte när det ringer och undrar hur länge min "P" håller ut mig.
Tack för bloggen!
M
Svar:
Rebria
Trackback
