Ge av sig själv

Nyss hemkommen från jobb. Gick kväll idag och blev kvar alldeles för länge. Det var i och för sig inte så oväntat eftersom det i det närmaste var krigszon med ohanterligt mycket att göra. Det är skönt för då tvingas jag fokusera på det som händer på jobbet, det ger inte utrymme till tankarna att fladdra iväg.
Samtidigt känner jag att jag inte är på topp. Jag är inte så bra och skarp i huvudet som jag skulle vilja vara. Ibland, ja inte helt sällan faktiskt, så möter jag människor som är väldigt ledsna och oroliga i mitt yrke. Jag försöker att ta hand om och bemöta dem på bästa sätt men just nu tär det lite extra. Man måste kunna ge av sig själv, försöka trösta men ändå ge lite hopp. Nu när jag själv känner mig så liten och skör så tar det på krafterna på ett sätt som det inte gör annars. Och jag vill ju göra det så bra, men jag orkar inte alltid vara den jag vill vara.


Kommentarer
Jakteneftertotallycka

Detta är inte lätt, att ge mer än va man får eller vad man kan!! Jag har problem med att jag är lite för snäll (eller snarare jag bryr mig otroligt mycket om att andra människor ska må bra och vara nöjda och glada), så det händer ofta att jag bryter ihop totalt eftersom jag ger mer än jag egentligen har energi till. Försök att välj dina tillfällen med omsorg. Du kan inte hjälpa alla, och det allra viktigaste är att du själv mår tillräckligt bra, för annars kan du omöjligt skänka bort din energi till andra människor. (Lätt att råda, men svårt att själv följa). Kram till dig

Svar: Ja det är svårt det där med att fördela energin och att orka ge. Jag har tyvärr ett sådant yrke där jag behöver förhålla mig till människor i svår sorg eller krissituation och det är något som ingår i mitt jobb, men just nu känns lite extra tungt när jag själv inte är i balans.
Rebria

2013-04-03 @ 23:21:19
URL: http://jakteneftertotallycka.blogspot.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

rebria.blogg.se

En blogg om mitt liv, min vardag och just nu våra fruktlösa försök att få barn.

RSS 2.0