Prestationsångest

Ja, jag erkänner utan omsvep att detta nog tillhör kategorin "i-landsproblem"  så alla ni som redan nu känner att ni inte orkar med dylikt kan sluta läsa här.
 
Dagarna rullar på i sakta mak och det blir inte så mycket gjort. Jag går runt dagligen med någon slags ångest över det. Det är synd för egentligen skulle ju jag vilja njuta av den här tiden fullt ut. Jag har en distanskurs på datorn som jag tänkte göra men jag kommer mig inte riktigt för. Dessutom vet jag inte om jag "vågar" lämna in några inlämningsuppgifter för jag är rädd att det inte ska bli tillräckligt bra, samtidigt måste jag ju försöka för jag vill ju lära mig och bli klar - moment 22.
Tänkte jag skulle hinna pyssla mycket med hästarna och rida in en av unghästarna. Visserligen har jag ridit en del på min gammelhäst men då sitter jag upp från en pall för att skona både mina höfter och pållans rygg. Mina höfter är fortfarande för dåliga av foglossningen för att jag ska kunna svinga mig upp från marken även om jag nu har allt mindre ont om nätterna. Inridningen går ju inte riktigt att göra från pall så det går dåligt på den fronten med kan man säga. Hade också innan tankar om att träffa lite nya människor med barn under föräldraledigheten men så har det inte blivit, många aktiviteter med bebisar börjar ju först när de är något äldre. Sedan hade jag tankar om att hinna rensa ur förråd och storstäda här hemma - optimist javisst!
Det är inte så långt kvar till jag börjar jobba lite smått igen och jag inser ju att jag knappast kommer få mer gjort då.
 
Jag tror också att det finns någon slags spill-over effekt med all osäkerhet kring framtiden och med jobb för P. Hittar han inget jobb snart måste vi fundera på om vi ska sälja en del av hästarna och flytta härifrån. Jag har i alla fall klart bestämt att ångesten inte ska få hålla mig vaken om nätterna utan det får begränsas till dagtid. Det lyckas jag med i alla fall, fast det känns som det enda just nu. Jag inser att jag nog har rätt höga krav på mig själv. Efter en tid av förtvivlan i barnlöshetsträsket och en väldigt jobbig graviditet kanske det inte är rimligt att hinna allt det jag önskar, jag kanske behöver lite "dötid" och få lulla runt. Likväl gnager den där känslan att jag borde hinna mer...

rebria.blogg.se

En blogg om mitt liv, min vardag och just nu våra fruktlösa försök att få barn.

RSS 2.0