Hälsningar från insidan

För nästan 1,5 vecka sedan kände jag små buffar och bubbel i magen som jag förstått måste varit från kokosnöten. Ja, kokosnöten är arbetsnamnet dessa veckor; alltefter veckorna har gått har den bytt från vindruvan, plommonet, kiwin och just nu är den kokosnöten. Det är P som uppfinner nya "namn" vartefter han läser om ungefärlig storlek. Jag är nyfiken på vad som blir nästa.
Nåja tillbaka till ämnet, i fredags kände jag kokosnöten faktiskt riktigt tydligt. P frågar ofta om jag känner något och det glittrar så fint i hans ögon när han gör det. Han ser förväntansfull ut, som ett barn på julafton. Det känns såklart bra, särskilt eftersom jag de senaste veckorna fantiserat om att den dött därinne. Ändå kan jag inte riktigt känna odelad glädje, jag är väl trött av mitt mående och är fortfarande rädd att något ska gå fel. På fredag i nästa vecka är det dags för rutinultraljudet och jag hoppas så att allt ska se bra ut. 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

rebria.blogg.se

En blogg om mitt liv, min vardag och just nu våra fruktlösa försök att få barn.

RSS 2.0