Radiotystnad

För ett par veckor sedan pratade jag med en av mina bästa vänner som jag varit och fortfarande är så besviken på. Jag skrev litegrann om det här, men egentligen inte så mycket om vad som sades. Tyvärr var det ju lite som jag befarade; hon delade inte alls min världsbild. Att något oss emellan inte stod helt rätt till hade hon förstått eftersom vi inte hörts på nästan ett halvår, men resten var hon helt oförstående till. Jag tror rent utav att hon kände sig lite provocerad; hennes bild var att hon minsann hade ställt upp för mig och verkligen försökt att stötta mig i barnlösheten. Tänk så fel det kan bli!
Hon blev i alla fall så tagen på sängen att vi efter ett relativt kort samtal rundade av då hon, som hon sa, behövde få chans att smälta det som kom fram. Sen dess har vi inte hörts.
 
Det har också varit tyst här. Dagarna har rullat på och jag har många gånger påbörjat ett inlägg, men inte riktigt förmått mig att skriva klart. Jobbet är intensivt, och kul!
Tyvärr är jag inte riktigt på topp, har efter ett par veckors frid börjat kräkas och må illa igen. I ärlighetens namn inte alls lika illa som innan, men att kalla det njutbart vore en lögn. Höfterna känns lite som ett plockepinn och jag har konsekvent fått börja att åka hiss mellan våningarna på jobbet. Imorgon blir det i alla fall vattengympa, jag längtar.


Kommentarer
Langtarefterbarn

Fasen va trist!

Jag har lite svårt för människor som inte har någon självinsikt. Man måste känna sig själv bättre så att man inte står helt frågandes om/när en sån här situation uppstår.

Verkligen tråkigt!
Kraam

Svar: Ja, självinsikt tycker jag är en väldigt viktig egenskap, liksom förmågan att se problem och situationer ur olika perspektiv. Men men, vi får se vad det landar i. Om jag inte missminner mig så har du inte heller haft det helt lätt med alla i omgivningen i barnresan. Kram
Rebria

2013-11-12 @ 21:44:43
URL: http://langtarefterbarn.wordpress.com


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

rebria.blogg.se

En blogg om mitt liv, min vardag och just nu våra fruktlösa försök att få barn.

RSS 2.0