Dagarna går och jag sprutar på. Är det nu det ska hända? Vi är hoppfulla.Och jag är så rädd. Rädd att vi ska behöva avbryta, rädd att det inte ska bli tillräckligt många ägg, rädd att äggen inte ska vara mogna, rädd att det inte ska gå något bättre med antalet befruktade ägg trots ICSI. Rädd att jag ska bli överstimulerad och sjuk, rädd att ena äggstocken ska snurra och strypa sin egen blodtillförsel så att den måste tas bort. Men framförallt, är jag så rädd att vi inte ska lyckas denna gång heller. Blotta tanken på att jag är rädd för ett nytt misslyckande gör mig rädd, jag vågar nästan inte tänka den. Orkar vi fler misslyckanden?

 

Läkaren ringde aldrig igår om blodprovssvaret och fortsatt dos, så P fick ringa idag och fråga. Blodprovet låg på 2090 igår som var dag fem. Det var högre än förra IVF:en trots att jag nu har fått något lägre dos. Läkaren hade rådgjort med kollegan på IVF-kliniken ang ev sänkning av dosen men de tyckte jag skulle fortsätta med samma dos. Nästa koll blir på måndag. Doktorn hade skrivit ut Suprecur sprutor till mig och pratat med P om att vi kanske inte skulle ta Ovitrellen, men vi skulle se på måndag hur det blir. Om jag verkar bli för överstimulerad så vågar man inte ge mig Ovitrelle då det kan spä på det ytterligare, det blir lite spänd väntan fram till måndag helt enkelt. Då får jag börja gruva mig för nästa steg istället om vi klarar oss förbi detta.