Avskyvärda gynundersökningar och första VUL för den här gången

Idag var det dags för första VUL den här IVF:en, dag fem med sprutor idag. Som jag har skrivit redan innan så blir jag så trött av sprutorna, inte blev det väl direkt bättre av att jag inatt sprungit upp flera gånger för att kolla till ena hästen som var dålig igårkväll och inatt. Och så gruvar jag mig alltid för VUL:en.
Jag är orolig för att det inte ska ha växt som det ska eller att det hänt något annat tokigt. Dessutom tycker jag så genuint illa om gynundersökningar. Man kan ju tycka att man borde ha vant sig vid det här laget, jag menar jag har nog blivit gynundersökt fler gånger sen vi sökte hjälp än vad jag har varit hos doktor totalt under hela min livstid. Men icke! Jag tycker det är obehagligt och jag känner mig så utlämnad. En känsla av lätt panik infinner sig och senast idag låg jag där och skakade smått i benen. Spänner mig inte så mycket i övriga kroppen men kan ändå inte riktigt hindra skakningarna. När ultraljudsskärmen börjar visa något fokuserar jag intensivt på den och tittar och gör min egen bedömning av allt jag ser där. Då känns det i alla fall något bättre. Men den generella känslan är hela tiden att jag vill slå ihop benen med en smäll och springa därifrån.
 
Dagens VUL visade att blåsorna inte växt så mycket, det fanns ett par stycken i varje äggstock som alla var omkring 9-11 mm. Sen fanns det en stor blåsa på 19x24 mm på ena sidan. Och jag blev givetvis genast orolig, tänk om vi behöver bryta, om den stör behandlingen?
Vår doktor trodde inte att den skulle störa något och idag ska jag börja med Orgalutran-sprutorna med. Det togs ett blodprov också och jag hade förväntat mig att vi skulle få samtal under eftermiddagen med besked om resultatet och fortsatt dos, men det kom inget. P får ringa till kliniken imorgon och fråga vad de tänkt sig om fortsatt dos.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

rebria.blogg.se

En blogg om mitt liv, min vardag och just nu våra fruktlösa försök att få barn.

RSS 2.0