Förutom att hela den här resan i sig är ett stort stressmoment så finns det vissa saker som gör mig lite extra stressad. Ett av dem är telefonpassande. Vår lokala klinik är verkligen smidig och tillmötesgående och doktorn återkommer nästan alltid samma dag när sköterskan lagt en lapp. Men, det blir på obestämd tidpunkt. Jag jobbar själv inom vården och en vanlig dag kryllar helt enkelt av situationer där jag inte kan svara i telefon. Och situationer där jag visserligen kanske kan rycka upp telefonen ur fickan och svara, men där jag befinner mig mitt bland massa folk och med små möjligheter att gå undan.
Lösningen för oss blir oftast att doktorn får ringa till P istället. Det fungerar rätt så bra, han har ofta betydligt lättare att svara. Sedan pumpar jag P på all information, varenda detalj som han nogsamt har antecknat. Ibland har jag också "briefat" P på förhand om tekniska detaljer och frågor vi vill ha svar på, eller ärligt talat har jag som regel gjort det. Genom min utbildning har jag en helt annan kunskapsbas än P och på så sätt blir det ibland lite stressande för honom eftersom jag har många frågor som han inte ens tänkt på. Ibland är det ju så att det kommer upp nya frågor beroende på vilka svar man får, och det är enklare för mig att tänka ut följdfrågorna. Jag brukar försöka tänka ut ungefär vilka svar vi kan tänkas få, och sen fundera ut olika följdfrågor så att P har så stor chans som möjligt att kunna ställa bra och relevanta frågor. Vilken kontrollhäxa jag måste framstå som!
Idag har varit en såndär dag med telefonpassande. Jag har faktiskt haft svårt att få så mycket vettigt gjort på jobbet, jag har nästan maniskt gått med handen på telefonen i fickan. Det slutade ändå med att det blev P som blev uppringd. Doktorn behövde diskutera med IVF-kliniken och skulle antagligen ringa tillbaka imorgon igen. Så imorgon blir en till dag på helspänn.